...eller kanske inte.
Men när det regnar så påminner det mig alltid om Dublin, och även om det fanns en del saker att klaga på där så hade vi det ändå himla bra där. Det var ju trots allt där som jag o J träffades, vilket är något av det bästa som hänt mig. Det allra bästa har ju inte hänt än, vi väntar på att få träffa vår dotter. Känns helskumt att säga vår dotter men snart har vi henne här hos oss =)
Det mest fantastiska som hänt oss!
Idag har jag varit hos barnmorskan och mätt magen, sf-måttet var nu 33 cm, vilket jag tror är ganska normalt. Hon sa inget om det så gissar på det.
Hon försökte känna hur bebisen låg och det var inte särskilt bekvämt...men kunde inte riktigt känna det och fick ta hjälp av en annan barnmorska och hon tyckte minsann att huvudet låg neråt. Min bm hade fortfarande svårt att känna det så jag är lite skeptisk, vi ska ju till förlossningen imorgon och prata med en läkare...för att jag e livrädd inför förlossningen och ska kolla om vi kan få göra ett ultraljud då för o se med säkerhet hur bebisen ligger.
Var även hos sjukgymnasten idag och fick akupunktur och somnade medans jag låg där med nålar i mig...hehe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar